Under senhösten 2019 rensade jag ut textilier av olika slag som kom att bli grundmaterialet till mitt verk.
Mina textilier blir en berättelse om färg- eller formtrender inom mode och inredning som jag valt som konsument utan att reflektera över ursprung och produktion. De blir tidsmarkörer över min egen textilkonsumtion och min livshistoria, de bär på berättelser om tillfällen jag ägt dem, jag kan minnas platser, rum, människor, känslor och händelser. Dukar och gardiner har färdats mellan olika adresser från min ungdom till nu, från stad till land och ibland från land till land, en del textilier är integrerade från andra familjekonstellationer, från andra personer, kopplade till mig.
Jag besöker ofta havet eftersom jag bor på en ö. Från stränderna på Ölands östra sida ville jag ta med något i mitt arbete, rikta blicken mot havsmiljöerna på jorden som är kraftigt utsatta för miljöpåverkan. Ökningen av temperaturen, försurningen och övergödningen försvårar livsförutsättningarna för de växter och organismer som finns i havet.
I verket COAT of SHAME gestaltar jag det döende havet.
Den konstnärliga processen präglades av en känsla av skam över min egen konsumtion och dess konsekvenser för havet. Formen, tyngden och materialet i verket syftar till att klä känslan av skam i en form som kan bäras och därmed delas.
During the autumn 2019 I sorted away different kinds of textiles and I decided to use it as material in an art project about sustainable art.
My textiles became a story about my choices as a customer, following different trends in fashion and interior design, without further consideration about the effects the textile industry has on our planet. The textiles became a part of my life story and are time markers of my consumption. They carry memories of when I owned them, memories of places I visited, rooms I entered, people I met, emotions and events. Cloths and curtains travelling between addresses from my youth to this day, from town to town and sometimes from country to country, some fabrics has been integrated to my life from other families, other people connected to me.
I often visit the sea since I live on an island. I wanted to bring something into the work from the shores of the easten coast of Öland, to draw the attention to our polluted seas.
COAT of SHAME is dedicated to our dying seas.
In the artistic process I had to deal with my feelings of shame and the results of my textile consumption. The shape, the heaviness and the the fabric in the artwork has the intention to dress the feeling of shame, to be worn and to be shared.
