Texter från periferierna
Runor och ogham är lokala skrivtecken som förekommer samtidigt i Skandinavien och Irland, från järnåldern och vidare in i vikingatiden och medeltiden. Dessa tecken talar till oss genom århundradena. De lever vidare genom stenens beständighet och förmedlar bokstavliga och symboliska budskap genom tid och rum. Vi betraktar skrivandets magi i dessa områden, där förståelsen av det skrivna en gång var begränsad till några få. Över tid har kunskapen att skriva spritts till allt fler över hela världen. Under tiden har betydelsen av just dessa tecken från det förgångna delvis fördunklats. Vårt experiment i nuet placerar åter dessa skrivtecken på en och samma sten, och påminner oss om andra stenar kända från Irland och Isle of Man, som också bär på dessa båda tecken.
Texts from the peripheries
Runes and ogham are local scripts of simultaneous occurrence and existence in Scandinavia and Ireland, emerging from the Iron Age and living on into Viking and medieval times. These scripts speak to us across centuries. They survive through the endurance of stone and transfer literal and symbolic messages across time and space. We consider the magic of writing in these two regions, where once the understanding was limited to few. Through time the knowledge of writing became widely spread across the globe. In the meantime, the meaning of these specific signs of earlier times has become partly obscured. Our experiment in the present once again puts together these scripts on one single piece of stone, reminding us of other stones known from Ireland and the Isle of Man which also bore both these scripts.